sparvagenidrott@hotmail.com
 

Vi kan alla bidra!

30 mars 2020
Tre veckor efter att Corona-krisen tagit grepp om Sverige är det mesta av all idrott mer lamslaget än någonsin tidigare. Förra veckan kom beskedet att OS skjuts fram till 2021. Några dagar tidigare hade EM i fotboll flyttats ett år framåt i tiden. Det blir följdverkningar, VM i friidrott 2021 i Eugene i USA kommer att flyttas ett år framåt i tiden. Det har redan damernas EM i fotboll gjort och VM-simningarna i Japan 2021 kommer nog inte dela år med OS i samma land. Åtminstone 30 av de 33 idrotter som skulle ha varit med i Tokyo-OS kommer att få stora och svårlösta kalenderproblem.

OSringar

I Spårvägen var det framför allt tre aktiva som hade siktet inställt på OS: Daniel Ståhl, Michelle Coleman och Kalle Berglund. Fler, kanske framför allt ytterligare några simmare och friidrottare, hade säkert närt drömmar om OS men de tre nämnda var de mest realistiska OS-resenärerna. Alla kommer säkert att göra en full satsning inför OS 2021 men vi vet förstås aldrig vad framtiden kommer att inbringa och vad som skulle ha hänt om inte om …

Det är inte bara tävlingar på högsta internationella nivå som påverkas. SM-vinter-veckan, som skulle avgjorts dessa dagar i Luleå och Boden, är inställd. Samtliga SM-slutspel i lagsporter som skulle ha sina slutspel under senvinter och vår har, förutom bandyfinalen, blivit inställda. Små som stora nationella och internationella tävlingar är inställda. Det verkar bara vara i Belarus (Vitryssland) som idrott på högre tävlingsnivå fortgår i Europa (och kanske i världen?).

Corona-krisen slår hårt mot alla spårvägsföreningar. Tävlingsverksamheten har i stort sett upphört. Bordtennisen har även ställt in all gemensam träningsverksamhet. I idrotter som brottning är det svårt att åstadkomma effektiv träning utan kroppskontakt. Även andra föreningar har satt verksamheten på paus eller sparlåga. De flesta försöker dock träna effektivt och för de som kan träna utomhus, där framför allt cykel och friidrott under våren har det väl förspänt, gör det.

Även om de flesta av Spårvägens aktiva kan träna effektivt och förbereda sig för den dag då det åter blir tävlingar så slår Corona hårt mot många spårvägsföreningars ekonomi. Det mesta av intäktsskapande aktiviteter står still, som att Spårvägen simning inte kommer att fylla sina simskolor under våren, med kännbara ekonomiska avbräck. Men allra värst drabbas Spårvägen friidrott vars hela ekonomiska bas vilar på alla arrangemang som Marathongruppen genomför, med Stockholm Marathon, Vårruset och Tjejmilen som juvelerna i arrangemangsmixen. Vårruset ställdes in förra veckan, mycket talar för att Stockholm Marathon inte kan genomföras i slutet av maj som det var tänkt, möjligen kan det genomföras i höst. Anmälningssiffrorna till höstens Tjejmilen, Stockholm Halvmarathon med flera lopp, är i fritt fall. Spårvägen friidrott förlorar mångmiljonbelopp på alla inställda evenemang även om inbetalda anmälningsavgifter inte betalas tillbaka. Det var ju också något som RF-basen Björn Eriksson rekommenderade, att inte betala tillbaka anmälningsavgifterna och hävda force majeure. Marathongruppen har gått ut till alla deltagare med uppmaningen att ”Rädda min idrott” och bli en idrottshjälte genom att inte kräva tillbaka pengarna för inställda eller uppskjutna evenemang.

Det är inte bara alla deltagare i motionsevenemang som kan bidra. Vi kan alla, i alla våra spårvägsföreningar, bidra genom att hålla lite extra i de kostnader som vår förening har, att kanske betala en extra medlemsavgift och du som har möjligheter att genom ditt företag sponsra din spårvägsförening med ett antal tusen kronor: gör det! För att citera vår statsminister: Det är allvar nu!

Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens alliansförening

 

 

 

Svensk idrotts värsta kris någonsin

13 mars 2020
En dryg vecka efter att undertecknad gått in som ordförande i Spårvägens Alliansförening står svensk idrott inför sin värsta kris någonsin. Idrott efter idrott stänger ned sina verksamheter. Först var det de stora publiksporterna, som ishockey, basket m.fl. Sedan har många andra idrotter följt med och tävlingsverksamheterna har i många fall nästan stannat upp. Så även i flera av våra spårvägsföreningar. Inom Spårvägen friidrott, som jag känner bäst, har alla träningsläger ställts in (det var ett flertal sådana planerade till sydligare breddgrader framåt Påsk) och framför allt har hela den ekonomiska basen för Spårvägen friidrotts verksamhet, alla de arrangemang som Marathongruppen genomför, hamnat i rejäl gungning. Redan har ett evenemang med 5000 deltagare ställts in (Premiärmilen) och fler lär komma. Det är inte bara Spårvägen friidrott som har drabbats. Tävlingar ställs in i bl.a. simning, brottning och fler inställda evenemang i andra idrotter lär följa. Även idrottsskolor, som förutom aktivering och rekrytering av ungdomar också är intäktsbringande aktiviter i våra föreningar, finns i farozonen.

I ett större perspektiv är förstås idrottens kris en liten fråga. När människors liv är i fara, när mängder av företag får stänga ned och människors försörjning sätts på spel, ska vi inom idrotts- och spårvägsrörelsen inte klaga alltför mycket. Vi kommer att komma igenom även denna kris även om (idrotts)världen kanske aldrig blir riktigt densamma.

Idrottens värsta kris någonsin? Jo, så är det nog, i alla fall i Sverige. Det närmaste vi kan komma till detta är under tiden för Andra världskriget. När Tyskland gick in i Danmark och Norge den 9 april 1940 stängdes det mesta av svensk idrott ned under några veckor. Den allsvenska fotbollen ställdes in, och en stor del av alla elitidrottsmän (idrott var mest för män på den tiden), de flesta var i ”rätt” ålder för att försvara rikets gränser, blev inkallade till militärtjänst. I övriga Europa, i de länder som möttes på slagfälten, ställdes förstås nästan all idrott in. Inga olympiska spel (som skulle ha avgjorts i Helsingfors 1940 och London 1944), nästan inga mästerskap, varken nationella eller internationella, arrangerades i några krigförande länder även om Sverige faktiskt spelade fotbollslandskamp mot Tyskland, i Berlin, så sent som i september 1942. I det skonade Sverige togs idrotten snabbt upp igen även om det i många tävlingar var åtskilliga återbud p.g.a. militärtjänstgöringar. Då var Idrottssverige förlamat i ett par veckor, det lär bli längre tid än så denna gång med Coronaviruset.

I skrivande stund, 16 mars 2020, vet nog ingen hur länge detta stopp kommer att vara. Vi får alla bidra till att göra vad vi kan för att förhindra att viruset sprider sig ytterligare samtidigt som vi får förbereda oss för den dag då vi åter kan fokusera på våra idrottstävlingar.

Spårvägens 2019 var ett av de bättre åren i klubbens historia, kanske det allra bästa, med ett fantastiskt 100-årsfirande, en världsmästare i friidrott, en simförening som vann elva SM-guld, en bordtennisförening som volymmässigt är Sveriges största, en tyngdlyftningsförening som är Sveriges främsta på ungdomssidan, en europamästare i terränglöpning och mycket, mycket mer.

Två och en halv månader in på 2020 har pendeln svängt så mycket den kan. Vår Europamästare i terränglöpning, Robel Fsiha, har lämnat ett positivt dopningsprov och från mitten av mars är det mesta av svensk idrott satt på sparlåga.

Men oavsett vilka tävlingar som kommer att genomföras i vår, sommar och höst, det är något som ligger utanför Spårvägens kontroll, räknar vi med att spårvägare i alla våra olika idrotter så småningom kan fokusera på sin idrott och komma väl förberedda till framtidens prövningar.

Gott mod och lycka till alla spårvägare.

AndersJohren 2018

Anders Johrén
Ordförande i Spårvägens Alliansförening